Bitter, arg, ledsen, ångest, men en ganska solig dag.

Har inte skrivit på några dagar då jag i princip mått piss. Både en förkylning från helvete och att det är nu man märker hur systemet fungerar när det är dags att få pengar från Fk .
Jag kan förstå i dagens samhället att många väljer att jobba istället för att vara sjukskrivna fast de behöver det.
Jag blev sjukskriven pga min depression. Har gjort allt de läkarna har sagt att jag ska göra.
Tagit min medicin och gått på mina samtal. Och det har hjälpt! MEN nu när det är dags att se på vilken summa man ska klara sig under en månad är man i svackan igen. Den som säger att pengar inte är allt, dom ljuger!
Pengar är allt i dagens samhälle. Hade de inte varit allt hade man tagit det med en nypa sallt och sagt " Det fixar sig" Visst det brukar fixa sig MEN man går där med en klump i magen, en massa ångest som man egentligen inte ska behöva ha.

Oavsett har jag sjukt dåligt samvete eftersom innan jag gick till läkaren första gången sa jag det till min sambo att "jag skiter i, det går över. " Alltså att jag skulle jobba på som vanligt. Men han envisades med att jag behövde hjälp och att det blir inte bättre genom att förtränga det. Nä är ju sant.

Men det är just det, man kan itne vara sjuk i dagens samhälle för mår du inte redan dåligt lär du göra det sen när du får dina sjukpengarl. Så är det liksom.
Dom pengarna ska gå till räkningar, mat , mediciner etc.
Det första jag tänkte var idag när jag såg min sjukön var att tänka ; Yes! Nu har jag inte råd med medicinen!"  Ironisk sagt då för det är klart att jag behöver dem. Tog min sista dos idag. Alltså har jag ingen medicin för imorgon.
Har inte ringt läkare. Har dock ångestdämpande iaf. Antideppen jag tar är liksom inte billigt heller.

Pratade med A och han tog de lugnt och sa: Älskling det fixar sig. Det är lugnt"
Jag vet att det fixar sig. Jag lär kunna köpa medicinen, för han hjälper mig. Utan honom hade det aldrig gått. Nu menar jag det psykiska stödet jag får ab honom.
Min stöttepelare!
Men att ändå må så här dåligt över att tänka på pengarna och medicinen.
Sjukpenning kan jag glömma för tillfället på ett tag då min arbestgivare glömde anmäla mig sjuk till Fk så nu när det gjorde denna vecka tar de minst 4 v innan man får ut pengarna.

Jag skriver inte det här för att folk eller någon ska tycka synd om mig, som sagt denna sida är för att jag ska kunna skriva av mig. En av det värsta jag vet är när någon tycker synd om mig.
Så please dont!

Men orden från min kloka sambo ; Det fixar sig, det fixar sig alltid!

Nu ska jag ta en dusch och ut och leta efter ungarna som är ute och leker någonstans i de fina vädret. NÅgot man borde göra !

Kommentarer
Postat av: Linda

Hej! Hittade din blogg genom fl , kämpar också med depression och är sjukskriven . Känns "skönt " att veta att man inte är ensam även om jag eg inte vill att min värsta fiende ska må såhär , kram Linda

2012-03-31 @ 23:14:46
URL: http://www.lindaskrinda.blogspot.se
Postat av: dagens glimt

hej hej.

här har du en tjej på 35år som är sjukpensionär pga ångest,depresion och borderline med mera....

visst inte stor suma att leva på med lägsta sjukersättningen,jag har lägsta som är 8.800kr FÖRE SKATT.

men det går om man tänker till.

bor med sambo och vi har separat ekonomi,så jag ska inte klaga.

jag har väldigt lätt att tänka negativt,så jag har skapat en blogg där jag bara får fokusera på det POSIVA.

(du vet omvänd psykologi)

2012-04-01 @ 23:28:48
URL: http://www.dagensglimt.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0