Hej på dig Ångest
Söndag kväll såhär kl 23.58 nu. Haft en rätt fullt upp dag, med blandade känslor där man haft lite ångest och orokänsla i magen och kroppen samtidigt som man håller ihop alla eller ja, barnen ska underhållas, maten ska lagas och det ska städas.
Jag försöker låta ambitiös men blev matlagning iaf och barnen fick springa ute själva. Även att jag hjälpte Andreas att måla vårt sovrum.
Han vill få detta färdigt lika mycket som jag så förstår han helt och hållet vart hans frustration kommer ifrån.
I morgon är det måndag redan och så kommer söndagsångesten med den uppenbarelsen.
Var tvungen att springa iväg och ta en atarax ( lugnande).
Iaf, måndag i morgon usch känner jag. En massa ångest över att det är ny vecka och ännu en vecka som försvinner ur mitt liv. Snart har mars månad gått! Fattar inte hur tiden kan rulla på så snabbt! Sånna tankar ger mig en slags klaustrofobi och jag vill skrika rakt ut.
Ibland kan jag ligga i sängen, strax innan jag ska somna, och tänka på att jag någon gång kommer att bli gammal och dö. Tiden mellan nu och då känns så himla kort när jag ligger och tänker och resonerar. Jag får panik och det är då jag kan ligga i fosterställning, samtidigt som andreas tröstar mig, gråta hysteriskt.
Eller så tänker jag att jag kanske dör i förtid av någon hemsk sjukdom. Min dödsångest är den hemskaste ångesten av dom alla, kan jag tycka,. Jag är så rädd för att dö, för att bli gammal, för att dö ung osv.
Min pappa var ynka 56 år när han lämnade oss.
Jag vet, min hjärna är inte snäll mot mig, men vad ska man göra?
Kan säga att jag ser fram emot den 15:e då jag ska på samtal igen. Behöver verkligen prata ut och de två gångerna jag varit där har det känns sjukt skönt, en lättnad att få prata med någon opartisk.
Jag vet inte riktigt vad som händer framöver heller. Har en sjukskrivning fram till den 14mars, sen ville läkaren att jag kunde börja jobba 25% av mina 75% Så de blir i snitt 4 timmar i veckan. Vet inte riktigt hur jag känner inför det, eller jo det gör jag. Väldigt nervöst! Känslan av att jag vill jobba men samtidigt vill inte eller rättare sagt är inte redo.
Men vi får se hur det går på samtalen.
Oj känner att jag bablar på ganska bra här nu, men ska dra med mig katten upp och lägga mig. Och får HOPPAS att morgon dagen blir bättre i själen iaf.
Love!
Ps: Renoveringsbilder får jag ta och lägga ut i mon då jag har en del i mobilen.
Lämnar denna kväll med en Mjauu från Shaggy min inte normala katt någonstans!
Jag försöker låta ambitiös men blev matlagning iaf och barnen fick springa ute själva. Även att jag hjälpte Andreas att måla vårt sovrum.
Han vill få detta färdigt lika mycket som jag så förstår han helt och hållet vart hans frustration kommer ifrån.
I morgon är det måndag redan och så kommer söndagsångesten med den uppenbarelsen.
Var tvungen att springa iväg och ta en atarax ( lugnande).
Iaf, måndag i morgon usch känner jag. En massa ångest över att det är ny vecka och ännu en vecka som försvinner ur mitt liv. Snart har mars månad gått! Fattar inte hur tiden kan rulla på så snabbt! Sånna tankar ger mig en slags klaustrofobi och jag vill skrika rakt ut.
Ibland kan jag ligga i sängen, strax innan jag ska somna, och tänka på att jag någon gång kommer att bli gammal och dö. Tiden mellan nu och då känns så himla kort när jag ligger och tänker och resonerar. Jag får panik och det är då jag kan ligga i fosterställning, samtidigt som andreas tröstar mig, gråta hysteriskt.
Eller så tänker jag att jag kanske dör i förtid av någon hemsk sjukdom. Min dödsångest är den hemskaste ångesten av dom alla, kan jag tycka,. Jag är så rädd för att dö, för att bli gammal, för att dö ung osv.
Min pappa var ynka 56 år när han lämnade oss.
Jag vet, min hjärna är inte snäll mot mig, men vad ska man göra?
Kan säga att jag ser fram emot den 15:e då jag ska på samtal igen. Behöver verkligen prata ut och de två gångerna jag varit där har det känns sjukt skönt, en lättnad att få prata med någon opartisk.
Jag vet inte riktigt vad som händer framöver heller. Har en sjukskrivning fram till den 14mars, sen ville läkaren att jag kunde börja jobba 25% av mina 75% Så de blir i snitt 4 timmar i veckan. Vet inte riktigt hur jag känner inför det, eller jo det gör jag. Väldigt nervöst! Känslan av att jag vill jobba men samtidigt vill inte eller rättare sagt är inte redo.
Men vi får se hur det går på samtalen.
Oj känner att jag bablar på ganska bra här nu, men ska dra med mig katten upp och lägga mig. Och får HOPPAS att morgon dagen blir bättre i själen iaf.
Love!
Ps: Renoveringsbilder får jag ta och lägga ut i mon då jag har en del i mobilen.
Lämnar denna kväll med en Mjauu från Shaggy min inte normala katt någonstans!
Kommentarer
Trackback
